Det som alltid varit hemma för mig, de senaste 19 åren, till och med snart 20. Känns inte längre som mitt "hemma", mitt hem är Johan. Känslan av att kliva in genom hans port, vrida nyckeln i nyckelhålet på hans dörr och sedan kliva in i hans mysiga lägenhet. Mötas av den mest underbara människa jag vet och alltid få en otroligt underbar stor kram. Somna bredvid honom, vakna bredvid honom och bara njuta av hans söta morgonfrisyr. Att äta frukost, lunch och middag tillsammans. Att titta på tv eller skratta åt samma saker. Kan det bli mer hemma än så?

Kan inte fatta att det om två veckor är ett år, att vi har varit tillsammans ett helt år. Och så som jag har öppnat mig för Johan, inget vet så mycket om mig som han gör. Han är verkligen en sann vän som jag kan säga allting till, utan att behöva skämmas, för han dömmer mig aldrig. Han är världens bästa stöd och den absolut varmaste och snällaste människan jag vet. Och han har inga negativa sidor, jag har aldrig sett min pojkvän arg eller sur. Han är bara ständigt glad och det är fantastiskt.

Så, Johan känns som mitt hem. Och jag hoppas att vi snart får dela allting tillsammans, att ha vårt.

Det finns en sak som jag tycker är lite rolig. Man kan nästan beskriva mitt och Johans förhållande med Brolles låt "Det är hon". Vi träffades när Johan var 16 år, han är från en stad och jag från en ort. Fast här är det "Det är han"


Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två

Jag kom från en by du var från stan
Våra vägar möttes
Som om det bara var vi två

När han tog min hand jag visste redan då

De e han jag vill leva med
De e han jag vill åldras med
De e han jag vill dela alla dar

Du var sexton år
En själ utan ett sår
Du fick mig glömma alla svåra år

Jag kan inte leva ett liv utan dig
vart du än går finns du inom mig
Mitt hjärta det brinner det slår så hårt
Men ta min hand vi ska aldrig skilljas åt
Aldrig skiljas åt

7 oktober idag vilket innebär 11 månader.
11 otroligt underbara månader. Och jag kan inte vara annat än lycklig. Lycklig för att ha Johan, som är helt fantastisk. Han är min bästa vän och min underbara älskling. Att vi om en månad har ett år känns helt ofattbart, att det har gått så fort. Och att vi hunnit uppleva så otroligt mycket tillsammans.

Jag älskar dig!

När jag sitter här och saknar min älskling till 110 % så kan jag inte sluta tänka på allting som har varit, allt som har hänt och alla fina minnen som vi har skapat tillsammans.



Jag kan inte förstå att det är fem år sedan som jag fastnade för denna underbara kille. Men att det sedan dess har hänt massa andra saker som jag aldrig trodde skulle hända då. När vi åter fick kontakten så visste jag att han var något speciellt, att det som en gång hänt hade påverkat mig. Att vi kanske behövde några år för att växa till oss, och jag vet idag att det var helt rätt.
 
Men Johan var aldrig lättflörtad, och jag gav aldrig upp. Trots att vi träffades ett par gånger, hade det trevligt samt hann sluta prata så ville jag aldrig ge upp.

Jag kommer aldrig att glömma helgen uppe i Ominne i Oktober 2008. Johan och jag hade slutat prata, jag vet inte varför men helt plötsligt blev det tyst ifrån honom. Jag visste att han tenta-pluggade men tyckte ändå att han kunde höra av sig, och det gjorde han när tentar var klar. Klart att jag var lite försiktig, men som sagt Ominne i Oktober. Jag och Malin satt i varsin fåtölj och såg på "Tre systrar och en mamma", och jag minns att mina föräldrar lagade mat. Så fick jag det där sms:et som förändrade hela mitt liv, det är anledningen till att det är han och jag idag.

Och jag kommer aldrig ångra att jag aldrig vek mig och att jag aldrig gav upp, jag visste för en gångs skull vad jag verkligen ville ha. Jag ville ha honom mer än något annat. Och jag fick honom, världens bästa.

Den här människan har fått mig att komma ihåg vem jag är och vad jag vill i livet, han har hjälpt mig på traven med allting och varit mitt absolut bästa stöd. Jag kan inget annat än att älska honom.

Något som alltid kommer få mig att påminnas om honom är låten Romeo and Juliet med The Killers. Den spelade han för mig när vi träffades i höstas. Så fort jag hör den tänker jag på honom, det är vår låt. Och Johan är mitt livs kärlek.

Johan har åkt nu, och jag saknar honom redan.. I söndags kändes det inte alls lika jobbigt att lämna honom, och innan idag så längtade jag ju självklart efter honom, men det kändes lättare då. Men nu så är det verkligen så himla jobbigt, kanske för att jag vet om att jag inte kommer få träffa honom förrän på lördag kväll. Det suger bannemig, jag vill vara hos honom jämt, och jag är ju van vid det. Om man tänker tillbaka på de senaste veckorna i alla fall.. Men bara att bita ihop, fyra nätter till utan honom. Och så som jag kommer uppskatta att få umgås med honom på lördag, det kommer inte att finnas.

Jag älskar dig ♥
8 månader idag dessutom, kan inte bli lyckligare.

Har världens finaste älskling! Kan man vara nykär efter snart sju månader? Jag träffade honom igår och ska träffa honom imorgon och jag blir seriöst helt pirrig när jag tänker på det. En sådan liten tanke kan göra en så fruktansvärt glad, men jag älskar honom, han är den allra bästa som finns.

Igår, när jag och Johan precis gått och lagt sig så insåg jag hur otroligt lyckligt lottad jag är.
 
Hans tunga andetag som innebar att han nog hade somnat, och jag låg på hans axel och bara kände att jag verkligen måste njuta av att ha det så här bra. För Johan får mig alltid att skratta, jag trivs och är trygg i hans närhet, han är snäll, genomgo, underbar och den absolut bästa människa jag vet. Det finns inget ont i honom och han är alltid på bra humör.

Jag älskar hur hans ögon blir mindre när han skrattar, och jag älskar när han bara finns bredvid. Den här människan vill jag leva resten av mitt liv med, för ingen har fått mig att må så bra som han. Jag varken kan eller vill föreställa mig något utan honom. Han har funnits och stöttat mig till 100 % de månaderna vi haft tillsammans, och jag hoppas att han kommer finnas här för mig i fortsättningen.

Jag har vågat släppa honom in på livet, och jag har vågat visa vem jag är. Jag trodde inte att jag vågade öppna mig igen men hans trygghet har gjort att jag känner mig trygg. Trygg på ett sätt som jag aldrig känt förut..

Jag älskar dig Johan ♥