Om 9 timmar lämnar jag Sverige. Och jag lämnar det med en jobbigare känsla än vanligt.. 
Hela tiden finns det saker som dyker upp som får mig att tveka mer o mer, samtidigt som jag bara vill ha dig mer o mer.. o säg mig, hur går det ihop?
Någon som inte kan bevisa något eller visa sin omtanke för fem öre surrar ständigt runt som en fluga i mina tankar.
Men jag säger så här, jag är kär i dig. Jag har varit kär i dig länge nu, det är bara jag själv som aldrig vågat erkänna det för mig själv, jag har aldrig vågat erkänna hur mycket jag har saknat dig under den tiden JAG lämnade dig, när du svek mig..
Det kanske är just det så får mig att vara rädd? Att du ska göra samma sak mot mig igen, jag vill inte. För jag vill ha dig mer än något annat... Vill bara ha dig hos mig, vill alltid ha dig som du är när det är bara är vi, du och jag.
Jag älskar att vara i din närhet, älskar att ligga i dina armar, älskar att du vill ligga där bredvid mig, älskar allt du är-när du är här.
Annars, annars vet jag ingenting.. För det är bara när du är här som jag känner att allt är bra, ska det vara så?
Vill bara att du ska veta att du är det bästa i mitt liv och jag kan inte föreställa mig något utan dig, du är jag, jag är du. Snälla, lämna mig inte nu..

Spanien i en vecka, jag kommer sakna dig så!
jag kommer sakna alla andra så, jag har redan hemlängtan...