Johan har åkt nu, och jag saknar honom redan.. I söndags kändes det inte alls lika jobbigt att lämna honom, och innan idag så längtade jag ju självklart efter honom, men det kändes lättare då. Men nu så är det verkligen så himla jobbigt, kanske för att jag vet om att jag inte kommer få träffa honom förrän på lördag kväll. Det suger bannemig, jag vill vara hos honom jämt, och jag är ju van vid det. Om man tänker tillbaka på de senaste veckorna i alla fall.. Men bara att bita ihop, fyra nätter till utan honom. Och så som jag kommer uppskatta att få umgås med honom på lördag, det kommer inte att finnas.

Jag älskar dig ♥
8 månader idag dessutom, kan inte bli lyckligare.