Igår, när jag och Johan precis gått och lagt sig så insåg jag hur otroligt lyckligt lottad jag är.
 
Hans tunga andetag som innebar att han nog hade somnat, och jag låg på hans axel och bara kände att jag verkligen måste njuta av att ha det så här bra. För Johan får mig alltid att skratta, jag trivs och är trygg i hans närhet, han är snäll, genomgo, underbar och den absolut bästa människa jag vet. Det finns inget ont i honom och han är alltid på bra humör.

Jag älskar hur hans ögon blir mindre när han skrattar, och jag älskar när han bara finns bredvid. Den här människan vill jag leva resten av mitt liv med, för ingen har fått mig att må så bra som han. Jag varken kan eller vill föreställa mig något utan honom. Han har funnits och stöttat mig till 100 % de månaderna vi haft tillsammans, och jag hoppas att han kommer finnas här för mig i fortsättningen.

Jag har vågat släppa honom in på livet, och jag har vågat visa vem jag är. Jag trodde inte att jag vågade öppna mig igen men hans trygghet har gjort att jag känner mig trygg. Trygg på ett sätt som jag aldrig känt förut..

Jag älskar dig Johan ♥