Åtta år idag, varför känns allting som om det vore en evighet sedan? Jag hatar förluster, och jag hatar dem ännu mer ju äldre jag blir. Det är nu man vill ha dem nära hos sig, det är nu man vill visa att man kommit en bit på vägen i livet. Det finns så många minnen och jag skulle vilja skapa så många fler, men det är alldeles försent nu.
Det finns så mycket med den här förlusten som värker i mitt hjärta, så mycket som jag och mina syskon gick miste om. Jag hatar att det har blivit som det har blivit...

Snart är det fyra år sedan morfar dog också, jag kommer aldrig kunna släppa det heller. Jag gillar nog inte november egentligen, det har bara uppstått massa sorg och jobbig väntan i den här månaden.
Fast som tur är så finns det ändå ett ljus i mitt liv som faktiskt kommit i den här månaden (J).

6/11 2001 - Ola Ian Skogstam