Vad lite kan göra mycket. Att få träffa Johan i bara några timmar, samt sova med honom gjorde mitt humör så mycket bättre. Inte för att jag har varit på dåligt humör eller så, men jag kände verkligen att det behövdes. Det gjorde inte ett dugg att jag var tvungen att gå upp 4:20 imorse och sedan köra hem. Allting var så värt. Jag är kär, lite på nytt känns det som.

I alla fall sov jag hos Johan mest för att jag var ensam hemma. Mamma och pappa i stugan och lillebrorsan hos storebrorsan. Som om jag skulle vilja ligga hemma själv i huset, ohnej!

Och jobbet går ju bra, är ju tur att jag kan prata igenom de dryga stunderna med Sandra. Hade ju från början ingen aning om att jag skulle träffa någon där. Så jag hade ju lite tur att det var någon som jag kände till som jobbade samtidigt som mig.

Imorgon är det sista dagen för veckan, och veckan gick väldigt fort. Skönt med helg, skönt att sova ut och skönt att umgås med älsklingen.