Ligger i min säng med datorn på magen. Kollar på Solen i ögonen, en film om Lars Winnerbäck, vilket ger mig en massa minnen. Speciellt sommaren :) Lars Winnerbäck är sommar för mig, varje gång som våren börjar komma så är det han som spelas.

I alla fall gav jag upp biologin förut, känns som jag inte kan lära mig så mycket mera. Det får gå som det går, det löser sig alltid på något sätt.
Längtar efter Johan, känns mindre och mindre rätt att vara hemma. Det här känns så fel men att somna och vakna hos Johan känns hemma, finns inget bättre än att sova i hans famn. Jag har ärligt talat aldrig varit mer lycklig än nu.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom..