Jag trodde att jag skulle få bli frisk nu. Men jag hade så ont de första dagarna innan penicillinen att jag nästan glömt bort att jag haft ont även när jag åt penicillin, fastän jag trodde att jag var frisk. Jag är så osmart. Nu har jag varit sjuk i två veckor, och ja, det känns i kroppen, speciellt nu när jag mår dåligt igen så känner jag hur otroligt trött och sliten jag egentligen är. Varför ska jag alltid rusa fram så? Jag borde ta ett steg tillbaka och försöka bli frisk istället för att förtränga smärtan som egentligen finns. Jag vilar aldrig när det behövs.

Imorgon blir det antagligen ingen skola, och ingen optiker utan ett besök på vårdcentralen för att få ny penicillinkur. Hoppas jag att jag får i alla fall, även om jag inte har lust att käka i tio dagar till. Men jag vill bli frisk, nu! De senaste två månaderna har jag fått stå ut med en fördjävla förkylning och denna streptokocker. Känns som jag inte behöver vara sjuk något mer i år.