Kikade på tonårsliv tidigare idag och efter att ha sett det insåg jag hur otroligt lite som hänt i mitt liv egentligen.
Alltså med lite menar jag hur jag betett mig under mina år på till exempel högstadiet. En tid då de flesta unga vill testa på alla möjliga saker samt att trotsa sina föräldrar.

Men när jag tänker tillbaka har jag aldrig varit den som velat testa på alkohol eller att till exempel röka. Och jag ville aldrig trotsa mina föräldrar utan lyssnade på dem och tog in deras råd, de förbjöd egentligen aldrig något vilket gjorde att ingenting var spännande. Jag är väldigt glad idag att jag som trettonåring lyssnade på mina föräldrar istället för att falla för grupptrycket. Jag rännde mycket ute men gjorde aldrig något som jag senare skulle ångra, och jag kom alltid hem vid den tiden som mina föräldrar sagt åt mig att komma hem.
Inte ens idag intresserar jag mig för alkohol eller galet festande. Ibland undrar jag faktiskt ifall jag är den enda? Jag föredrar en slapparkväll framför en utekväll.

Jag är nöjd över den jag har varit, och jag är nöjd över den jag är idag. Det finns med- och motgångar som format den jag är idag. Och jag är glad att vissa saker hänt mig eftersom detta har gett mig erfarenheter som jag har nytta av. Men jag är stolt över att jag aldrig behöver se tillbaka på min högstadietid och minnas att jag festade, drack och rökte. Jag är stolt för att jag faktiskt stod emot, och ingen har trackat ner på mig för det.

Var bara lite som fanns i mitt huvud.