Jag vet att livet är till för att möta med- och motgångar. Men när man väl står här och allting bara går utför så orkar man ingenting. Tänk att allting kan förändras så snabbt, att man helt plötsligt är på botten.
Det är så just nu. Jag orkar ingenting, vill inte vara hemma, vill inte tänka, vill bara att allting ska vara precis som vanligt. Men jag vet att det känns dåligt idag men är antagligen mycket bättre i morgon. Men vad gör man? Jag borde borra ner mitt ansikte i biologiböckerna men jag orkar bara inte, idag får bli en depp-dag. Men i morgon är det nya tag.
Jag vet i alla fall på ett sätt hur jag ska bete mig för att må bättre. Men kvällarna är alltid jobbigast, vad det än handlar om.

Svek. Det är bara så. Det gör ont i hjärtat. Jag oroar mig för mycket. Tänker för mycket.
Fan!