ibland så känns det som att det inte spelar någon roll om jag inte får leva en dag till i det här livet,
bara jag får träffa mamma

Jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska bete mig eller vad som känns rätt eller fel för dig. Jag vill kunna säga vad som helst för att få dig minsta glad, men jag är så rädd att det jag säger blir fel...
Jag vet att du varje dag får börja om din sorg, som om du är på noll. Jag vet att dina kvällar, nätter och morgnar är jobbiga. Men jag vet också att du blir mer och mer stark för varje dag som går, även om det känns som om du för var dag vill avsluta här, stanna och kliva av...
Jag känner mig så hjälplös, jag vill ge dig allt just nu bara för att få dig att må bra. Men jag vet att det inte skulle spela någon roll, du har en önskan o ingen människa kan ge dig det...
Men vad som händer, vart du än är och vad du än känner så finns jag alltid här. Jag älskar dig så mycket och det här är en av de jobbigaste saker som inträffat i mitt liv.. Att se dig ledsen är det allra värsta jag vet...

Jag vill bara säga det att det är så sjukt orättvist att de som minst behöver det ska bli drabbade av sånna här saker. Man ska ta vara på det man har och tänka till en extra gång på det som finns i ens närhet, det finns nästan alltid någon som har det värre.

m.j