Typiskt mig

Pappa och jag åkte ju upp till stugan. Jag började klippa gräset med en gång och mitt i allt började jag få en Peter Jöback låt på huvudet, så där gick jag med gräsklipparen fram och tillbaka och tänkte på meningen "Åh, Kristina, guldet blev till sand", känner att det är så typiskt mig. :P

Sen vilade jag i typ fem minuter innan jag satte mig på cykeln och cyklade hem. Usch, det var verkligen jobbigt idag. Alla backar och grusvägarna var väldigt slitsamma. Men när jag väl kommit ut på Klarälvsbanan gick det bra, fast jag cyklade ju självklart fel och hamnade i Deje så jag fick cykla igenom den lilla byn och åka ut på banan vid järnvägsstationen istället. Heja mig typ.

Det här va liksom min dag. I morgon blir det i alla fall stan med pappa, tidigt också eftersom han ska klippa sig vid 10, men jag är snäll o följer med. Vi ska ju som sagt köpa en födelsedagspresent till mamma :)

Hm, annars har jag liksom förbränt mer än jag käkat idag typ.. Än så länge sköter jag ju mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback