Förvirrad.

Jag fattar inte.
Men ni har eran åsikt och tyck vad ni vill, men jag slipper gärna den informationen som rör mig.
Och du, jag förstår mig inte på dig.
Ena stunden duger jag, andra stunden är du arg och säger att allt är mitt eget fel?
Jag förstår det bara inte.
Så låt mig vara, för jag vill inte veta av dig.


Du var den som fick mig att le.. Men du kommer aldrig lyckas med det igen.
Hade du bara kunnat acceptera min åsikt hade det här aldrig gått så långt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback