Min helande tröst.

Säg åt mig nu. Jag kan inte göra såhär mer, jag kan inte.
Jag måste börja om, igen. Jag hatar dig för det här, hatar att du har tagit allt ifrån mig.
Jag gav allt, jag litade på dig...
Än en gång var jag för snäll, jag måste lära mig sätta gränser och jag måste lära mig ta tag i mina problem.

Jag blir så arg på mig själv....
Ge mig något att se fram emot, ge mig något att glädjas över.
Jag ser ingenting med hösten som är fint, förutom alla de vackra färgerna.
Men allt annat är bara jobbigt.

Vad blir det med allting...
hjälp mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback